Är det okej att ha kul och vara kreativ när omvärlden är ostabil?

Vad har du för relation till ditt skapande när världen känns osäker? Är det en fristad, en flykt eller något du ibland känner dåligt samvete över? 

Det är lätt att tänka att vi borde fokusera på det som är konkret, allvarligt och verkligt. Att fotografera magiska scener, skapa något drömskt eller låta fantasin ta över kan nästan kännas som en flykt – men tänk om det är just det vi behöver som mest?

Fantasy och kreativt skapande handlar inte om att blunda för verkligheten. Snarare kan det vara ett andningshål, en plats där vi kan hämta kraft och inspiration, för att möta verkligheten med ny energi och klarare ögon.

Varför exploderar fantasy i popularitet när världen känns osäker?

I tider av ekonomisk, politisk eller social osäkerhet har forskning visat att konsumtionen av fantasy-litteratur och film ökar. Till exempel under Covid-19-pandemin vände sig många till fantasyböcker och filmer för att hantera den ökade stressen och ovissheten. Berättelser som Harry Potter och Sagan om Ringen blev populära igen, och både försäljning och streaming av fantasyinnehåll ökade markant.

För många blev dessa världar en fristad – en plats där det fanns hopp, mening och en känsla av kontroll i en annars oförutsägbar verklighet. Fantasy-litteratur kan också stimulera kreativt tänkande och problemlösning. Enligt forskning kan fantasivärldar även fungera som en form av adaptiv eskapism och hjälpa oss att hantera stress genom att skapa mentala tillflyktsorter. Dessutom har skönlitteratur, inklusive fantasy, visat sig förbättra empatisk förmåga genom att låta oss utforska olika perspektiv och moraliska dilemman.

Skapande – en fristad i osäkra tider

Precis som vi dras till fantasy i litteratur och film för att hantera osäkra tider, kan vi också använda kreativt skapande – som fotografi – för att skapa våra egna magiska världar. Båda handlar om att få utlopp för kreativitet, att utforska idéer och att helt enkelt njuta av processen att skapa. Något som ofta hjälper oss att hitta mening, hopp och inspiration.

För skapande är inte bara en hobby, det är ett sätt att bearbeta världen och uttrycka det vi bär inom oss.

Ta till exempel Vincent van Gogh, som använde sitt måleri som ett sätt att hantera sina inre demoner och psykiska svårigheter. Hans verk, som Stjärnenatt, är fyllda av känslor och rörelse, och hans skapande blev ett sätt att uttrycka det han inte kunde säga i ord. På samma sätt kan ditt skapande vara en kanal för att hantera osäkerhet – en plats där du får vara fri att uttrycka det du känner, utan att behöva rättfärdiga det för någon annan.

Många konstnärer och kreativa personer vittnar om hur deras skapande har hjälpt dem genom svåra tider – vare sig det handlar om att måla sig igenom en sorg, skriva sig ur en period av stress eller använda fotografi för att hitta det vackra i en kaotisk värld. Att få kanalisera sina känslor genom konst och bildskapande kan vara en form av terapi som gör det lättare att förstå och hantera det som sker både inom oss och runt omkring oss.

Även om skapande ibland kan kännas som en befrielse, kan det andra gånger kännas frustrerande när vi inte når upp till vår egen vision. Men oavsett känslan, så är det fortfarande en del av processen.

Och om du så skapar genom att fotografera, skriva eller måla, är det ett sätt att forma din egen berättelse och finna mening i det som känns osäkert. Hur du utövar det är helt upp till dig. 

Fotar eller skapar du?

Många som lärt sig fotografera genom naturfoto eller den mer "klassiska skolan" har ofta en dokumentär approach till foto. Att frysa ögonblick, och helst ändra så lite som möjligt i efterhand.

I motsatt ände har vi digitala konstnärer, där majoriteten av bilden kan vara målad i digitala program och bara en liten del fotad.

Det knepiga är ibland att begreppet "fota" kan kännas begränsande i vår artistiska process. För det väcker frågor om rätt eller fel.

Till exempel kan en fotograf som börjar med en traditionell dokumentär stil men gradvis utforskar mer kreativa och konstnärliga uttryck känna sig kluven. En fotograf som en gång strävade efter att fånga ögonblick exakt som de var, men som sedan började experimentera med ljus, färger och manipulation i efterbehandlingen, kan börja ifrågasätta var gränsen för att "fota" går. Är det fortfarande fotografi, eller är det något mer?

Det viktiga är att vara ärlig, men det är också viktigt att inse att foto kan inkludera mer än att bara "fånga" en scen. Kanske fångar det tyska språket processen bättre än det svenska. För på tyska så säger man "ein Foto machen" när vi på svenska säger "ta en bild". Ordagrant betyder det "skapa en bild".

Och det är så vi (Louise och Sandra) ofta tänker också, att vi skapar våra bilder. Vi ser vårt mål som att skapa konst. Kameran är ett verktyg. Redigeringen är ett annat. Båda är lika viktiga. Det handlar inte om hur vi kommer till slutresultatet, om vi använder oss mest av foto eller redigering, för det varierar. Det viktigaste är att få utlopp för vår kreativitet och det vi har inom oss. Att få utmana oss själva, få flörta med verklighetens gränser på våra egna villkor och bidra till en mer magisk värld. OM det kan behövas i tider som dessa.

Finns det en gräns mellan sagofoto och traditionellt fotande?

Sanningen är: Det finns ingen definition.

Det finns inget som heter "sagofoto" lika lite som det finns något som heter "vanligt foto". Det är två sätt att beskriva något. Det är inte som ett yrke med specifika utbildningskrav och licenser. Du behöver varken någon annans godkännande för att kalla dig fotograf eller för att syssla med sagofoto. Det är helt upp till dig att definiera vad du lockas av och hur din stil känns.

Sagofoto är vad du gör det till. Det handlar inte om att passa in i en definition, utan om vad som driver dig att skapa.

Trots det brukar vi på Magiportalen försöka sätta ord på vårt skapande. Inte för att sätta ramar utan för att hjälpa oss själva och andra fotografer att förstå vad vi tycker om, vad vi dras till och vad vi vill förmedla. Det är ett ständigt pågående steg i utvecklingen att analysera vad i en bild som ger en viss känsla och hitta gemensamma nämnare.

Vi (Louise & Sandra) har ganska olika stilar. Louises bilder är som att kliva in i en färgsprakande, magisk värld direkt ur en sagobok. Sandras bilder är mer jordiga, tidlösa och andas en subtil magi.

Sandra säger: "Jag älskar när man bara anar att något flörtar med fantasin eller tänjer på verklighetens gränser utan att man kan sätta fingret på vad det är. Sagofoto för mig är som en slider du kan dra upp och ner för att välja hur mycket du vill tänja på verkligheten. Det kan vara drakar, svärd och alver, men det kan också vara mer subtilt. Jag tenderar att dra ned slidern lite, och gå mot det mer subtila hållet. Men just därför är det så roligt att jobba med Louise, som tenderar att drar upp slidern och tänja ännu mer på verklighetens gränser"

Nedan: Louise sagobild till vänster och Sandras sagobild till höger

Ändå anser vi båda att det vi gör är sagofoto. Varför? För att vi båda lockas av magi och mystik, och vi vill förmedla den känslan i våra bilder. Vi tolkar bara orden på olika sätt, men vi använder samma verktyg i Photoshop (de vi tar upp i kursen Sagoredigering för Nybörjare) för att skapa våra bilder. 

Vad driver dig?

Så vad längtar du efter att ge utlopp för – och på vilket sätt?

Är det att fånga verkligheten som den är, eller att låta din kreativitet forma en ny version av den? Kanske handlar det inte om antingen eller – utan om att använda ditt skapande som en fristad, en plats där du kan hämta kraft och uttrycka din vision, oavsett hur världen omkring dig ser ut. Vill du fånga det som finns framför dig, eller längtar du efter att få tänja på verklighetens gränser och flörta med fantasin?

Vad du än väljer, så finns det inga regler – bara din kreativitet och din frihet att skapa på dina egna villkor. Oavsett om du vill fånga verkligheten eller förvandla den till något mer magiskt, är det din röst och ditt uttryck som spelar roll. Och du behöver INGEN ANNANS GODKÄNNANDE för att tycka om det du tycker om. Tjusningen är ju just att vi gillar olika.